Tidigt på morgonen ger vi oss av från vårt hotell. Vi är i Etiopien för att besöka våra kollegor och det arbete som Amref bedriver här. Addis Abeba, Etiopiens huvudstad är en stad i tillväxt, överallt ser vi nya byggnader, vägar som asfalteras, köpcentrum som avlöser varandra. I takt med att vi lämnar centrum bakom oss blir vägarna dock mindre, husen enklare och ett annat liv blir synligt. Idag är vi på väg till en skola i utkanten av Addis. En av de stora utmaningarna i Etiopen är att flickor får ingen eller bristfällig skolgång. Skolan vi besöker är inget undantag. En av anledningarna är att flickor tvingas stanna hemma när de har mens. Orsaken är att de saknar mensskydd, fungerande toaletter och möjligheter att tvätta sig i rent vatten. Dessutom finns stora stigman runt mens. Allt det sammantaget gör att flickor missar flera dagar i skolan varje månad, de hamnar efter, och ibland blir frånvaron så stor att de helt enkelt tvingas hoppa av. Brist på utbildning får stora konsekvenser för deras framtida liv.

Men till skillnad från många stora samhällsutmaningar så finns det enkla lösningar på det här problemet. På den här skolan har Amref byggt ordentliga toaletter, dragit in vatten till handfat, byggt vilorum för flickor med menssmärtor och kanske viktigast av allt: startat en liten verksamhet som förser flickor med återanvändbara mensskydd. I ett rum bredvid toaletterna möter vi två kvinnliga lärare som syr mensskydd av överblivna tyger. De kan tvättas och användas i upp till 12 månader. Att varje månad köpa vanliga mensskydd är en kostnad som få familjer har råd med, tack vare tygbindor så får flickorna plötsligt tillgång till det mest grundläggande mensskyddet som gör att de kan gå kvar i skolan.

Sedan projektet inleddes har man kunnat se hur flickornas frånvaro har minskat och studieresultaten gått upp. Idag förstår både flickor och pojkar att mens inte är något skamligt utan något helt naturligt, och något som aldrig borde hindra en flickas utveckling. Innan vi lämnar skolan möter vi en grupp på tio ungdomar, både pojkar och flickor. De är skolans ”gender-klubb” och fungerar som ambassadörer för projektet. Plötsligt stämmer de upp i sång, de har tagit en populär låt och skrivit om texten till att handla om flickors rätt att gå skola och att mens inte ska ses som något skamligt utan som en gåva till livet. De berättar att sångerna är en viktig del i att öka kunskapen hos sina skolkamrater, men även föräldrar. Innan vi lämnar säger en trettonårig pojke i gruppen: Sen vi började det här projektet har jag förstått vilka utmaningar mina vänner och systrar mött, nu har vi ändrat våra attityder och vi (pojkar) vill vara med och se till att alla flickor också får gå i skolan. Då blir allt bättre för alla”.

Jag åker därifrån stolt över att se hur Amref inte stannar vid de praktiska lösningarna, utan också ser till att förändra normer. Så skapar vi förändring långt in i framtiden.